Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1497-1567 North Netherlandish painter, son of JACOB CORNELISZ. VAN OOSTSANEN. His birthdate is estimated from van Mander's claim that he died at the age of almost 70. His birthplace is unknown, but by about the age of three he was living in Amsterdam, where his father purchased a house in 1500. Dirck himself is documented in the city from 1546 until his burial. About 1550 he married Marritgen Gerritsdr., by whom he had two children, Maria Dircksdr. and Jacob Dircksz. War, also a painter. Dirck was trained by his father, probably around 1512, when Jan van Scorel was an apprentice. The two young artists may have remained friends, for in later years elements of Jan's mature, more Mannerist style can be seen in Dirck's paintings. Not only were Dirck's father and his brother, the little-known painter Cornelis Jacobsz. (d 1526-33), artists, his uncle Cornelis Buys I ( fl c. 1490-1524)  Related Paintings of JACOBSZ, Dirck :. | Pompeius Occo | Group Portrait of the Arquebusiers of Amsterdam | Pompeius Occo | Group portrait of the Shooting Company of Amsterdam | Pompeius Occo |
Related Artists:
Francken, Frans II
b. 1581, Antwerpen, d. 1642, Antwerpen Painter, son of Frans Francken I. Of all the members of the Francken family, Frans II is the most important and still the most widely known. There are paintings by him in all large public collections in Europe. Besides altarpieces and painted furniture panels, he produced mainly small cabinet pictures with historical, mythological or allegorical themes. Frans II's rank as an artist is not so much derived from his extensive output as from his innovative subject-matter: his depictions of luxuriously decorated Kunstkammern and art galleries
E.Phillips Fox
Australian Naturalist Painter, 1865-1915 Australian painter and teacher. From 1878 to 1886 he trained at the National Gallery of Victoria Art Schools, Melbourne, and in 1887 left to study in Europe. In Paris he attended the Academie Julian and was taught by Jean-Leon Gereme at the Ecole des Beaux-Arts and by the American artist T. Alexander Harrison (1853-1930). He was involved with the plein-air artists at Etaples, Pas-de-Calais, and in Brittany and also visited Giverny, where from 1883 Monet was living. By 1890 he had moved to England, to the artists' colony at St Ives, Cornwall. In 1892 he returned to Melbourne where he chiefly painted portraits and landscapes. He was a member of the Victorian Artists' Society, exhibiting with them between 1892 and 1900. In 1893 he established the lively Melbourne Art School with Tudor St George Tucker (1862-1906). There an academic training coupled with a modified Impressionist technique was taught, as can be seen in Fox's painting the Art Students . In 1901 he left for London, having been commissioned by the Trustees of the National Gallery of Victoria to paint the Landing of Captain Cook at Botany Bay. After his marriage in 1905 to the artist Ethel Carrick, he and his wife settled in Paris and remained there until 1913.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).